En strålande sommarkväll i tisdags, då kvällskapp nr 4 skulle hållas. Den fina vinden från väst som hållit i sig hela dagen hade tyvärr nu nästan lagt sig. Seglarna var tveksamma till att det skulle gå att genomföra en tävling. Men man borde verkligen tävla. Det skulle ju vara snopet att behöva ställa in igen. Förra veckan fick man ju ställas in på grund av åskrisk.
Start i svag vind
Som väl var kom det lite vind bortifrån Hätte, just som starten gick och de sex båtarna kom iväg i sakta mak. Kent Carlssons H-båt ryckte till sig en ledning som han drygade ut under länsen ner mot Storön. Den enda som hängde med någorlunda var Peter Åhlund i sin NF med mörka segel.
På väg mot Hätte
På andra varvet drogs fältet ihop och båtarna som legat efter kom ikapp en aning. Flera båtar gick ganska tätt över mållinjen. Kent vann ändå klart. Sedan var det osäkert om placeringarna efter honom. Med sitt lägre handikapp knep Per Mårtensson andraplatsen just före Peter.
Det såg verkligen lovande ut för den tredje kvällskappen. Den underbara ljumma ostvinden som hållit i sig hela dan hade nu ökat en aning och det gick vitt ute på sjön. Dessutom strålande sol. Man bestämde bana och seglarna började göra sig klara.
Då tittade någon runt hörnet på klubbhuset och fick se att det var alldeles svart in över stan. Fram med väderappar. De talade sitt tydliga språk. Kraftig regn med åska skulle dra över eller just förbi precis samtidigt som tävlingen skulle pågå. Man diskuterade om man skulle skjuta på starten, Det var inget som lockade seglarna. Klubben har ju tidigare bestämt att vi inte ska ha tävlingar om det åskar.
Varken seglare eller ledare var särskilt ledsna för att vi ställde in. Man drack sitt kaffe och hade trevligt under tak. Lite snopet att det sedan knappt kom något regn.
Årets andra kvällskapp i tisdags lockade ett par båtar fler än veckan innan. Sju stycken den här gången. Samma ostliga vind som förra veckan men nu lite kraftigare. Det blåste rakt in mot Seglarvik, så det blev rätt tufft att hitta en bra position i starten. Så rörigt var det, att två båtar fick gå tillbaka över linjen och starta om. Banan var samma som föra tävlingen, två varv till Storön.
Jörgen W rundar före Kent
Efter första varvet med rundning i Seglarvik var H-båten med den röda bården först. Vi är vana att det är Roys båt. Men båten har bytt ägare och skepparen heter nu Jörgen Wigh. Med Roy som gast verkar den fortsätta att vara framgångsrik. De segrade efter en jämn kamp mot tvåan Kent Carlsson i den andra H-båten. Knappt därefter kom Per Mårtesson i Maxi Magic.
Kjells nytillskott Chess
Bland de tävlande båtarna dök det upp ett nytillskott. Roligt att se en för oss okänd båttyp här i sjön. Kjell Larsson har skaffat sig en liten tuff 80-tals båt, Chess, med mycket segel för sin storlek. Den verkade vara ganska svår tyglad i vinden. Han och gasten Henrik fick kämpa för att få den att gå dit de ville. Deras första tävling slutade med en femteplats.
Fem båtar som kom till start i ljummet sensommarväder, 20 ° och en lätt sydlig bris på 2 m/s fick seglingsnämnden att lägga en bana på Tranåssjön där man rundade alla bojar motsols: Seglarvik—Sandvik-Brandsnäs-Storön-Ringsberget-Tranåsöarna-Hätte och i mål i Seglarvik. Varvet mätte hela 7 distansminuter vilket seglas på 2-2,5 timmar.
De deltagande båtarna var Tiara (Roy Gustavsson),Pavie (Mascha Dreistein), Fenix (Göran Franzén), Väderkvick (Anders Thunell) och Aifree (Jörgen Lantz).
Redan från start kl. 10.00 kopplade Tiara greppet om fältet och drog ifrån i ett läläge. Båtarna försvann bakom närmaste udden efter 15 minuter på sin väg mot Sandvik och när vi åter såg dessa hade Tiara utökat ledningen till 100 meter med Väderkvick som andrabåt och Pavie på tredjeplatsen. Fenix och Aifree kom ytterligare ett hundratal meter efter.
klockan 11.30 rundade Tiara Ringsbergetbojen med ordningen bakåt obruten och detta höll sig sedan in i mål.
Det blev en intensiv dag för Segelsällskapet i lördags. Först skulle man avverka Klubbmästerskap med fyra delseglingar och sedan ha Jubileumsfest på kvällen.
Då var det tur att vädrets makter var med klubben.Det var en härlig känsla av sommar på morgonen. Lite sol, ljumt i luften och en precis lagom stark vind ut från land.
De som ställer upp i ett KM brukar bara vara de allra mest erfarna seglarna. Skepparna hade toppat sina besättningar och hade rutinerade gastar, som mycket väl hade kunnat tävla med sina egna båtar. Därför blev det ett startfält med bara fem båtar, som alla hade möjlighet att ta hem segern.
De jämna vindförhållandena gjorde att man kunde använda samma bana för alla seglingarna, Hätte, Storön, Seglarvik. Snabbt och effektivt kunde man avverka de första tre delseglingarna. Det var knappt någon vila mellan racen. Så fort en segling avslutats höll båtarna sig kvar ute på vattnet i väntan på nästa start tio minuter senare.
Efter tre race gick besättningarna iland för en timmes lunchvila. De fick då se resultatet av de tre första seglingarna. Absolut inge avgjort ännu. Det var en helt öppen fråga, vem som skulle segra.
Den fjärde seglingen blev därför mycket spännande. Det blev en intensiv kamp mellan de tre H-båtarna, där Kent Carlsson gick segrande ur striden. Han vann överlägset genom sina tre vunna delseglingar. Tvåa blev Roy Gustavsson, som idag inte fick till en enda seger utan bara tre andraplatser. Trea blev Patrik Risbergs H-båt.
Kent i mål före Patrik i sista racet
En sak som gjorde tävlingen oviss, var om vinden skulle ökat som prognosen sa. Hade så varit fallet, hade säkert Kjell Larssons Folkbåt, med sitt lägre handikapp, kunnat placerat sig bättre än den fjärdeplats han nu hamnade på.
Efter tävlingen var alla glada att tävlingen inte hade dragit ut på tiden. De flesta som tävlat skulle några timmar senare gå på den stora Jubileumsfesten.
Segraren Kent och son
Detta var den näst sista seglingen för året. Nu på lördag 9/9 är sista chansen att kappsegla i år. Då är det Höstdraget. En segling som brukar locka även ”glada amatörer”. Oftast har man okomplicerade regler, att bara köra runt alla bojarna. En kul tävling som vem som helst kan vara med på. Många seglar här också ensamma utan gastar. Välkommen på lördag!
Så skulle det avgöras vilka seglare som varit mest framgångsrika nu under höstsäsongen. Det var en liten skara av de mest trogna seglarna som mötte upp på tisdagskvällen. En vacker kväll men inte mycket att segla på. När man blickade ut från Seglarvik såg man bara svaga krusningar på vattnet längre ut på sjön. Alla ville verkligen få till en segling, eftersom man redan tvingats ställa in två gånger under säsongen. Det skulle alltså seglas. Man valde naturligtvis en kort bana. Det skulle väl ändå gå att segla till Hätte och sedan till Storön?
Trögt upp mot Hättebojen
De sex båtarna lyckades i alla fall utan problem ta sig över startlinjen och kom iväg bortåt Hätte. Men vinden blev allt svagare och båtarna hade svårt att komma förbi Hätte Udde. Seglingsnämnden befarade att seglarna skulle ge upp och bryta tävlingen, innan de kom fram till första rundningen. För att rädda tävlingen, beslöt man att meddela seglarna per telefon, att de bara skulle runda Hättebojen och sedan gå mot mål i Seglarvik. Det funkade. Det kom lite mer vind och båtarna kom som på snöre in mot mål.
Under hela seglingen var Roy i ledningen. Men just före mållinjen fick Joao extra fart på sin Soling och klämde sig i mål några sekunder före Roy. Nu hjälpte det föga, för hans högre handikappstal gjorde att han snopet blev sist. Det blev H-båtar på andra och tredje plats, Kent och Patrik.
Sex båtar startar
Direkt efter målgången kunde resultaten för hela höstsäsongen räknas samman. I serien ingick fyra seglingar. Inte oväntat blev Roy totalsegrare, ganska klart faktiskt. Däremot var det tätt mellan tvåan Kent Carlsson och trean Anders Thunell. De hamnade på samma poäng. Fyra blev Patrik Risberg och femma Joao Agostinho.
Tro nu inte att det är slut med kappseglingarna för i år. Nej, nu på lördag blir det en intensiv dag. Först ska det seglas Klubbmästerskap med förhoppningsvis fyra delseglingar. Sedan på kvällen är ju den stora Jubileumsfesten.
Precis som förra tisdagen skulle det sämsta vädret komma just som seglingen skulle hållas. Nu var det åska som var den värsta faran.
Seglarna satt under klubbhusets tak och jämförde olika väderappar, samtidigt som det mullrade från alla håll. Dessutom låg sjön blank och det regnade. Nej, inget att fundera över. Alla var överens om att ställa in seglingen.
Det fick bli medhavd i fika i klubblokalen istället. Där pratades det mycket om nästa tävling, Hästholmen Runt på lördag. Den tävlingen är ju lite speciell eftersom den har jaktstart. Långsamma båtarna startar först och sedan får de snabbare försöka jaga ikapp. Den båt som går först i mål vinner. Alla båtar och skeppare är välkomna. Ingen startavgift. Ta chansen att vara med på denna trevliga distanssegling! Den brukar ta 3 till 4 timmar.
I helgen seglades Klassmästerskapet för Marblehead i Seglarvik. På lördagsförmiddagen fanns åtta båtar på startlinjen för att göra upp om platserna i vår största tävling för året.
Med en svag syd-sydvästlig vind blev det en bana utanför vågbrytarbryggan där vi direkt möttes av de ökända Tranåsförhållandena med stora vindvrid och skvalpig sjö. Med lätta båtar är det en utmaning att hålla fart igenom sjön, något vi alla fick erfara.
Foto Jakob Mårtensson
Sommens segelsällskap representerades denna gång av Robin Stridqvist, Per och Jakob Mårtensson. Lite ringrostighet kunde vi nog känna alla tre när förhållandena utmanade oss då det inte blivit många starter den senaste tiden. Vinden kom och gick under dagen och efter lördagens sista segling var Rolf Andersson, Landskrona i ledning, följd av Jakob och Per Mårtensson.
Dagen avslutades med Regattamiddag på Sjökrogen.
Söndagen bjöd på mer västliga vindar vilket gjorde en större banändring nödvändig. Nu blev banan en kryss-länsbana utmed norra bryggan. Liknande förhållanden med stora vindkantringar fick vi erfara även denna dag och den som hanterade dem bäst var Rolf. Efter 25 race hade han inte mindre än 17 förstaplaceringar. Svårslaget!
Foto: Jakob Mårtensson
Jakob hade en del långvarig närkontakt med bojar under söndagen och kom inte riktigt överens med vindvriden. Detta tillsammans med att Per hade en mer lyckad dag gjorde att de skiftade placeringar. Robin kämpade på och var flertalet gånger med i täten och fajtades.
Helgen bjöd på 25 race och Klassmästare blev Rolf Andersson, Landskrona.
1:a Rolf Andersson, Landskrona 2:a Per Mårtensson, Tranås 3:a Jakob Mårtensson, Tranås 4:a Anders Nygren, Bergsjö 5:a Roland Gustavsson, Värmdö 6:a Robin Stridqvist, Tranås 7:a Lennart Gustavsson, Värmdö 8:a Göran Eimir, Helsingborg
I tisdags var det som vanligt kvällskapp. En lite gråtrist kväll med konstiga vindar. Först verkade vinden stabil och man bestämde vilken bana man skulle segla. En kvart före start, då båtarna lämnat hamnen och väntade på start, vände vinden totalt.
Snabbt togs beslut om en annan bana som man fick ropa ut i högtalare. Nu verkade vinden komma från ost, så man bestämde att banan skulle bli Storön Seglarvik två varv. Verkade vara ett bra beslut, tills vinden bara dog några minuter före start.
En rörig start i stiltje
I det läget är det inte lätt för seglarna att hitta en bra position med båtar som ligger helt still. En båt hade till och med oturen att då ligga på fel sida startlinjen. Det gick några minuter men så kom en förlösande vind från Liljeholmen och efter en stund var båtarna iväg som de skulle. Det blev den vanliga kampen mellan H-båtarna. Vid rundningen i Seglarvik smet Roy förbi Kent. En ledning som han på andra varvet drygade ut till tre minuter. Helt ohotad kunde han kosta på sig att ta ner sin spinnaker en bit innan mållinjen. Kent tvåa och Anders Thunell trea. Efter dem blev det en hård kamp om fjärdeplatsen mellan två båtar med lägre handikapp. Stefan Rackings Aphrodite gick på slutet hårfint om Johan Norbergs gröna Sun 2000.
I lördags hade klubben sin längsta kappsegling för året, Lilla Sommen Runt. Det är en tävling som seglarna får vara beredda på, att den kommer att ta hela dagen. Detta kraftprov är dock inget mot vad man hade för många år sedan. Då kunde ett Sommen Runt ta mer än ett dygn. Vädret på sistone har ju varit osäkert med mycket skurar och starka vindar. Just lördagen råkade bli en bättre dag vädermässigt. Åtta båtar kom till start denna soliga morgon med en svag vind från väst. Sex av båtarna har ganska lika förutsättningar, medan två av dem på papperet skall vara långsammare. De gav sig ut på en segling som beräknades ta åtminstone sex timmar. Först ska de ner till en boj vid Brandsnäs, för att sedan ta sig upp förbi färjan och genom Smalsjön. Så gör man en kort sväng ner i Asbyfjärden, runt Torsmåla holmar. Sedan runt Asby udde och en bit ner i Norra Vifjärden där man rundar Bäcka öar. På hemvägen ska de gå innanför Oxelön, för att sedan ta sig hem till Seglarvik. Men inte kortaste vägen, för när de kommer ut på Tranåssjön, måste de visa upp sig och göra en extra sväng upp mot Ringsberget.
Steffi och Elias i kvällningen utanför Hårdaholmen
Vinden var lagom stark och båtarna höll ihop över de öppna vattenytorna. När man tvingades in bakom Oxelön genom det svårseglade Björnasundet, blev en del liggande utan vind. Tröttheten sätter då in, efter att man suttit på helspänn i timmar. Trots det hålls fältet ihop och när man kommer ut vid Liljeholmen är det inte långt mellan de sex första båtarna. Det blir en rafflande uppgörelse på Tranåssjön när man sträcker hem från Ringsberget. Tre H-båtar i mål inom tre minuter, efter att ha seglat nästan sju timmar. Segrar gör Patrik Risberg, samma segrare som i den andra distansseglingen, Norra Vi. Därefter Kent Carlsson och Roy Gustavsson. Bröderna Burenby blir bara fyra, för deras Express har högre handikapptal. Snacket på bryggan efter tävlingen handlar mycket om nyckfulla vindar och besvärligheter i Björnasundet.
Vad hände då med de två långsammare båtarna. Jo, eftersom vinden lättade under dagen blev de allt mer efter. Det dröjde timmar utan att de syntes till. Per telefon fick seglingsnämnden veta var de befann sig. De uppmuntrades att fortsätta och ta sig hela vägen i mål. Strax efter färjan tvingades ändå den ena båten att ge upp i den nästan obefintliga vinden. Den andra, en Folkbåt, fortsatte ändå. Lyckades ta sig ut på Tranåssjön, där den fick lite vind. Trots att timmen var sen, kunde skeppare Steffi och gasten Elias motstå frestelsen att gå raka vägen hem. De gick runt bojen vid Ringsberget och sedan mot Seglarvik. Så dog vinden igen. De sista metrarna tog en evighet men i mål gick de. Så ska det kämpas! Det hade nu gått nästan fem timmar sedan klungan gick i mål. Seglingsnämnden hade under tiden i en låda hittat gamla plaketter med Sommen Runt på. Så roligt att på bryggan kunna överlämna ett pris till tyska ungdomarna som kämpat så väl!
