Det kan vara ett stort steg att börja segla om man inte har nära kontakt med någon som seglar. Därför är det modigt att man vill ta steget att börja och sedan inspirera fler till att börja. När man lärt sig grunderna och börjat upptäcka Sjön Sommen, är det lätt att falla för den och tycka den är fantastisk. Vi på Sommens Segelsällskap tycker om att fler vill segla och gärna ungdomar som inspirerar och förnyar våran förening.
Läs vad Tranås tidning har skrivit om Tranås Internationel Fleet (urklipp från Tranås Tidnings web)
Seglingsnämnden konstaterade redan på fredagskvällen att lördagen kommer att bli vindfattig. Ändå gav natten till lördagen lite hopp då det drog en jämn sydostlig bris på några sekundmeter större delen av natten. Vid starten (som framgår av startbild.jpg) så fanns det lite vind att segla i. Vid rorsmansmötet före start beslutades att ny bana skulle seglas: Seglarvik – Bäcka öar – Seglarvik.
Strax efter start
Med en massa tur skulle vinden räcka till och om man räknade på två knops medelhastighet och nitton distansminuter så borde de första vara tillbaka vid 18-tiden. Åtta båtar deltog, de tålmodigaste av våra seglare. En timma efter start passerades färjan, men därefter mojnade brisen och ett flytande tog vid. Den första båten gav upp men resterande kämpade på. Det är osäkert om alla båtarna rundade Sandbäcka öar, några kan ha gett upp innan.
Några fick bli bogserade.
Vid 14.30 kontaktades Tiara om var de befann sig: vid Hästholmen på hemväg, vilket gav ett litet hopp om att seglingen trots allt kunde genom- föras och att första båt kunde dyka upp vid Storön runt kl. 18. Vid 17-tiden började rapporter komma om att båtar brutit och vid kl. 18 fanns endast en båt kvar, Tiara med Roy Gustavsson vid rodret och som nu passerade färjan.
Efter ytterligare en timma kom Tiara fram vid Liljeholmen, seglandes i en bris frammanad av den sjunkande lufttemperaturen.
Peter Åhlund, Kjell Larsson och Roy Gustavsson
Brisen stod sig över sjön och efter tio timmar och fyrtiofem minuters segling gick båten i mål som enda kvarvarande deltagare med gastarna Peter Åhlund och Kjell Larsson lugnt arbetande i den stilla aftonen.
Banan var Storön och tillbaka till Seglarvik, två varv. Det blev länsstart och således en kryss på tillbakavägen. Det var ingen av båtarna som bar spinnaker under tävlingen.
Kenth Karlsson var mycket glad för sin vinst och kände att han genomfört en riktigt bra tävling.
Söndagens kappsegling Singleman Race lockade 13 tappra seglare. Kanske hade det blivit fler om man inte hotat med starka vindar. Vinden blev ganska frisk men ändå perfekt för tävlingen. Banan bestämdes till att bli rundning av alla bojar medsols, d.v.s först upp till Tranåsöarna och sedan ner till Brandsnäs och Sandvik. Ett varv fick räcka.
Strax efter start. Foto Ragnar Suneson
Som namnet Singleman antyder får seglarna inte ha någon besättning. Man ska själv klara att hantera båten, något som för en del seglare är lite ovant. Därför var somliga avvaktande i starten och ville inte vara med och kriga på linjen. Fältet blev ändå samlat med bara några få båtar på efterkälken.
Seglarna fick kämpa i vinden men fältet hölls ändå ihop väl. Första båt att dyka upp från Sandvik och korsa mållinjen var Joao i sin Soling. Det skulle dock inte hålla till seger. Alla visste att det var väder för Nordisk Folkbåt och att någon av de fyra ute på banan skulle komma före på grund av sitt lägre handikapptal. Mycket riktigt. När Kjell Larsson i sin mörka båt gick i mål stod det klart att han vunnit. Strax efter blev det en rafflande strid mellan brödern
a Axelsson i var sin Folkbåt. Benny 2.a och Kaj 3.a, slagen med bara 1 sekund. På 4.e plats kom Per Mårtensson i sin Maxi Magic och Joao i Soling blev 5.a.
Det kanske tuffaste för seglarna var det som skedde efter målgång. Att ensam ta båten i hamn. Somliga till och med utan motor. Det blev viss dramatik men alla lyckades få in sina båtar utan skador. Skickligt gjort! Trots att seglingen inte varade mer än drygt en timme tog det på krafterna. Även en ung man som Joao medgav att han var rejält trött.
