I lördags var det härlig avslutning för tävlingarna i Seglarvik. Traditionellt ska säsongen avslutas med Höstdraget. En tävling som kan se ut på många olika sätt. Oftast har man tävlat på en bana bara utanför Seglarvik.
I år hade seglingsnämnden beslutat att man skulle prova att ha en distanssegling även lite utanför Tranåssjön. Man skulle gå en bit upp i Boxholmsfjärden och runda Kalvön. En del seglare var tveksamma, för de seglar sällan där uppe. De sju båtar som ställde upp visste ändå vad som väntade dem, eftersom de fått banan utritad på sjökortet.
Bättre förutsättningar för en tävling kunde det knappast vara så här på höstkanten. En lite kylig morgon men med strålande sol och en alldeles lagom stark vind från nordväst. Man såg en antydan till vitt skum på vågtopparna.
Seglarna startade på olika tider med så kallad SRS-start (jaktstart) efter hur snabba båtarna är. Det blev ändå en rätt samlad start, för de flesta båtarna hade ganska lika handikappstal.
Båtarna kunde ses från Seglarvik under större delen av seglingen. Man gick först upp och rundade Stora Ulvareholmen på andra sidan sjön, för att sedan kryssa sig tvärs över sjön mot åmynningen och runda Tranåsöarna.
Sedan försvann båtarna bortanför Blåvik när de gick upp och rundade Kalvön. Så dök de upp i en klunga och passerade Torsudden.
Ner igenom det trånga men djupa sundet vid Kungs Hatt, mittemot Norraby. Därefter en lång målraka längs Hättelandet. Ett väl samlat fält kämpade om att komma först till
Seglarvik. Det blev Jörgen Wighs H-båt som korsade mållinjen först. Drygt två minuter senare Peter Åhlunds NF. Sedan två H-båtar som tävlat med olika förutsättningar. Trea Patrik Risbergs som hade full besättning och fyra Lennart Ahlm som slitit helt ensam i samma båttyp.
Bara för att tävlingarna nu är slut, hoppas vi att seglingen på sjön inte är slut. På söndag och i veckan som kommer lovar man vackert väder. Kan ge härliga turer för både segel och motor.
Seglingsnämnden